onsdag 18 oktober 2017

Årets....

................ lista är ju alltid roligt. Jag snor den i stora delar från meastro Höglund i Iggesund.




Årets…….
 
Träningsvilligaste: Tror att det måste landa på våran egen superhjälte Antman.
Minst träningsvilliga: Edberg, som har haft en uppsjö märkliga prioriteringar.
Bästa prestation: När vi åker upp på Norrlandsturné till boden och Gällivare samma helg och plockar hem 4 poäng med tunn trupp.
Sämsta prestation: Täfteå hemma 
Bästa mottagande: Boden. Låna träningsplan, mat i arenarestaurangen, eget omklädningsrum hela helgen.  
Bästa bortaplanen: Vi har ju inte haft någon dra naturgräs alls, så helheten i Boden måste ju lyftas fram. Grym arena..
Sämsta bortaplanen: Måste bli ohotat Moröns konstgräs. Är på gränsen till konstgrus, eller konst-ogräs. Valbo klarar sig på att det faktiskt är naturgräs där, även om det är till stor avsaknad av just gräs.
Bästa motspelare: Christoffer Milde i IFK Timrå tycker jag är en sjukt underskattad spelare. .
Skönaste hemresa: Resan hem från Norrlandsturnén med fyra pinnar.
Suraste på träning. Julle och Jonsson om det går dåligt. Blom alltid.
Mest högljudda: Halva truppen
Tröttaste: Jonsson i bussen på väg till övernattningsmatcherna. Och Börje.
Piggast: Milito till och hem ifrån Piteå. Spelade FIFA-18 konstant.
Gladaste: Ella och Poppe. Ut på tur, aldrig sur som dom säger på dagis.
Hungrigaste: Julle. Äter minst tre lådor per resa.
Struligaste: GP som ändrar sig minst tre ggr per dag om träning eller ej.
Tidsoptimist: Julle eller Ebbe. Alltid 2 minuter sen ut på planen.
Översovning: Hassan som SOV ÖVER samlingen till Piteå borta. kl. 16.00!!!!
Supporter: Egentligen alla som stöttat oss, men Nordhs tjej Stina som var å hejade i Täfteå blir slagen om första platsen av Mats Elgh som var i Gällivare :)
Bästa spelarprestation: Ante mot Valbo hemma när han på en mullvadsåker passerade fyra man med bollen under bättre kontroll än någon annan på konstgräs.
Sämsta spelarprestation: Jag själv som nästan blev inbytt i ett par matcher.
Tjafs på träning: Tveklöst Julle och Jack. Bara oktagonen saknades.
Elakaste på träning: Julle, en gång i veckan.
Kaffedrickare: Julle och Ebbe.
Märkligaste utvisning: Jonsson när han hämtade en flaska ramlösa som kastats in (av någon helt annan) bredvid det tekniska området i samband med ett baklängesmål. Linus-på-linjen "antog" att det var Adam som slängt in den, och rapporterade till domaren att det var osportsligt uppträdande och röttkort ?????
Oförstående: Ebbe över att det var träning en måndag efter att vi tränat varje måndag innan det i 40 veckor.
He-Man: Poppe som skadade sig på uppvärmningen mot Bollnäs, men spelade hela matchen. Vilade sedan tre veckor, gjorde en hel träning för att sedan få reda på att det var en fraktur i foten.
Jag håller med domare
Mest kufiska skada: Ebbe som hoppade på kryckor efter Gällivare, skulle gipsas dagen efter, och kunde spela 7 dagar senare. Dock så har problem med foten hängt med sedan dess.
Miss: Chabbe mot Gällivare hemma. Över från 1 meter.
Fuskare på fysen: Elgh som alltid lyckas få ont någonstans just den dagen, men är frisk alla andra dagar. Samt Ebbe som alltid måste jobba, eller hade en snorkråka, eller hade sträckt en muskel ingen  sjukgymnast ens visste fanns.  
Gladaste tillfälle: När vi fick pizza efter sista bortamatchen mot Piteå. Samt premiärvinsten mot Bollnäs.
Ledsnaste tillfälle: När vi insåg att vi inte riktigt fick kriga på rätt premisser ända in på målsnöret.
Poängsnitt: Stenberg. Två matcher, 6 pinnar.
Mest varnade: Julle. Tror han tog sin 107 varning mot Anundsjö.
Overkligaste domarmiss: När Gällivare spelaren sparkar undan benet på Julle så det smäller, och vi får frispark emot oss. Att det finns TV-bilder gör det inte mindre tydligt kan vi ju säga.
Mål: Antes mot Gällivare när han dubbelväggade sig fram innan han placerade den tryggt i burgavel.
Självmål: Adam Jonsson. Alltså det borta mot Skellefteå, inte det på Borg mot Morön.
Skruvade in den från 25 meter runt Simon i bortre burgaveln. BAAM!
Debut: Hade kunnat vara Jonathan Ehn Wendin. Hoppade in som 16 åring i 25 minuter borta mot Täfteå efter att ha tränat EN gång med oss, och aldrig spelat i fyran tidigare. Men Camilo gör mål i sin div.II-debut.
Senaste till samling: Hassan som inte kommit än till samlingen mot Piteå borta.
Bästa bortaresa: Norrlandsturnén som gav fyra pinnar, härlig gemenskap och en minikänsla att vara proffs.
Svåraste tränarbeslut: Att få ihop en startelva mot Täfteå borta.
Enklaste tränarbeslut: Att Ante ska starta. Och att fortsätta spela med en halvskadad och slut Ella, istället för att byta in mig själv mot Boden hemma.
Bästa spelmässiga prestation: Måste ändå vara IFK Timrå hemma eller Gällivare hemma.
Sämsta prestation: Att förlora mot Gällivare  hemma.
Miss: Som målchans, Chabbe hemma mot Gällivare. I övrigt, Hassans miss av samling inför avresan till Piteå.
Välkomnande: Julle på Lucas B när han inte hängde med på Stuvarevallen.


Vi stannar där tror jag.

tisdag 17 oktober 2017

Sista matchen med gänget........

.....var det i lördags.

Det var en situation jag hade fullkomligt noll erfarenhet av. Att spela en helt betydelselös sista match har jag gjort tidigare. Eller matchen kan ha haft betydelse för slutplaceringen, för totalt antal poäng eller liknande. Men inget mer.

I lördags var det redan klart att SFF inte skulle få spela div.II-fotboll nästa säsong. Sjukt tråkigt, och ett fatalt misslyckande för min egen del. (Mer om det i senare inlägg)

För att ta ännu mera udd av matchen så flyttades den till konstgräset på Borg, tack vare det från Mordor sända vädret under veckan innan. Ytterligare udd togs då vi valt att ge samarbetsklubben Stugsund så bra möjligheter som möjligt för att spela i div.IV nästa år. Chabbe, Julle, Ebbe och Mackan spelade med SIK. Vi fick ta hjälp av AQ och Camilo för våran del istället, samt U17-spelarna Jonathan Ehn Wendin och Elias Nordman. Dessutom plockade vi in veteranen Hoffa också. Jonathan gjorde sin div.II debut från start, vilket också Camilo gjorde. Ahmed gjorde sin blott andra start i div.II. Elias debuterade med ett 20 minuter långt inhopp. Alla gjorde det med den äran. Camilo till och med på en sån nivå att han faktiskt gjorde vårat mål (1-4 slutade det).

Matchen startade med ett ordentligt Morön-tryck och rätt tidigt var uppförsbacken brantare med ett snyggt 0-1-mål. Vi hade inte riktigt skallarna med oss, och det var mycket onödigt tugg, mycket onödigt käbbel mot varandra, störiga motsvar och ett kroppsspråk som liknade en bedövningspilträffad Ace Ventura.

I paus stod det 0-3 och mitt fokus i omklädningsrummet låg på hur i helvete vi skulle agera mot varandra, hur vi skulle avsluta säsongens sista 45 minuter på ett snyggt sätt och hålla varandra om ryggen. Det var i alla fall ord som vi tog åt oss och vi gick faktiskt ut och spelade 1-1 i andra halvlek, om jag inte missade något. Camilo nätade för oss, och deras mål i andra kom på en straff som var billigt dömd.

Att bero på dömd. Det var samma domare som dömde oss mot Gällivare. Eller som dömde bort oss i den matchen snarare. Och det visades med ännu mer tydlighet att det finns personliga åsikter i bedömningen. Jonsson blev tidigt varnad för en förseelse som kan vara frispark, om man håller en mycket låg nivå. Vid normal nivå inget att diskutera. Han gick in resolut framför deras forward på ett sätt som minst fem gånger ytterligare udner matchen skedde av någon av planens övriga försvarare utan åtgärd. Nu fick han gult för "onödig kraft och utan att ha koll på situationen" enligt domaren. Jonsson kommer dessutom ut med bollen under kontroll och har inte på något sätt träffat en motståndare.
Tre minuter senare så kliver en av deras fältare fram hårt på mittlinjen mot Hoffa, som petar bollen förbi, och blir bryskt kapad i ljumskhöjd. Det är dels en situation där motståndaren inte ens är närheten att träffa bollen. Det är också en situation som han inte bara träffar Hoffa, utan gör det med en ordentlig tackling ca en meter för sent, och träffar med en halv bensax i ljumsken. Det slutar bara med en frispark.

I andra halvleken döms dessutom en straff efter en ganska billig situation ute vid straffområdes kanten. Återigen Jonsson. Återigen något som knappt var beröring. Varför skriver jag detta? Jo, för att Gällivare hemma så är det Jonsson som får en varning där flera av våra spelare reagerar, men han får varningen. Det är också han som får varning efter matchen, utan att domaren meddelar Jonsson detta överhuvudtaget, och meddelar föreningsrepresentant 45 minuter efter slutsignalen. Detta har inget med resultatet nu att göra, men det blir frustrerande för en känslospelare som Jonsson att av den ende på planen som kan utföra påtryckningar vara utpekad och utsatt för en mindre form av maktmissbruk av. Tråkigt faktiskt. Och något som flera på sidan la märke till.

Matchen då? Ja, Morön var bättre, vi fick visa prov på moral och offervilja i defensiven, och vi fick ge några unga chansen infö framtiden. Jonathan och Elias gjorde bra prestationer. Jonathan gör dessutom en 90 minuters insats. Härligt. Camilo gör div.II-debut-målet och alltså 1,00 i målsnitt på den nivån. Kul. Och Hoffa visar att han fortfarande håller för spel fortfarande.

Axel Lundgren drar sin framsida med tio kvar, men lindar (på Simons undanrådan) och kör klart. Karaktär som jag gillar. Om än dumdristig. Alternativet var att byta in mig då, vilket han alltså tyckte var sämre än en enbent Axel :)

Nu blev det tack och hej, och en enorm motgång för mig personligen, och ett stort arbete väntar nu för föreningen inför framtiden. Ett arbete jag tror och hoppas dom sätter igång redan kommande vecka, för att inventera truppen och kunna förbereda för framtiden.

Själv ska jag lära junior överstegare, lillkommandoran att springa i superfart som hon säger, och mig själv att hålla mig under tresiffrigt på vågen. Jag har ju tydligen en förmåga att hamna under strecket nuförtiden.

#pung

tisdag 10 oktober 2017

Trosbekännelsen.....

....snackar om död och begraven. Det är i och för sig den enda likheten med denna text och lördagens match.


I lördags blev min division II resa död och begraven. I trosbekännelsen sägs det att man på den tredje dagen återstår igen från det döda. Förhoppningsvis så kommer den tredje dagen för mig också på den här nivån. Men inte nu. Nu är jag nedstigen till dödsriket, och verkar stanna där. Hur länge vet nog bara Allsmäktig Gud Fadern.


Förutsättningarna var solklara, återigen. En seger var att föredra, ett kryss ett måste. Allt beroende på Gällivare. Med facit i hand hade liket fortfarande levt vid ett kryss, då Täfteå slog GMFF med 4-2, en timme senare än när våran match var slut.


Men uppladdningen startade inte som det kanske hade önskats. Den sedvanligt tunna truppen var fortsatt tunn. Önskemål om en styrka på bänken ställdes mot ungdomarna i samarbetsklubben Stugsund, där det var bristfälligt visat intresse, men en av dessa skulle ställa upp. Dessutom fick vi låna en 16 åring som i lördags också gjorde sin division II-debut. En måstematch med en 16-årig debutant och en 40-årig överviktig gubbe på bänken, är inte dom yttersta av förutsättningar innan match.
- "Va, var det inte tre på bänken", tänker ni nu?
- Jo, det var tänkt så, men ambitionen hos ungdomar är ibland helt helt obegriplig. Till samlingen kom aldrig spelaren i fråga. Svarade varken på telefon, facebbok eller Messenger. I efterhand meddelade han en spelare att han hade sovit över. S O V I T  Ö V E R!!!!!! Att som 18 åring ha chansen att spela i division II bör i normalfallet vara sjukt eftertraktat. Det kan i alla fall jag tycka. Det vore i alla fall vara ett steg i riktning att visa upp sin karaktär och ambition. Så sova över den chansen ser jag som helt helt overkligt. Ett sådant ointresse ger mig en liten kräka i munnen. För att göra detta ännu mer overkligt är att våran samling och avresa var 16.00 på fredagseftermiddagen. S E X T O N  N O L L N O L L!!!!

SOVA ÖVER 16.00!!!!!???
Jag vet inte vad jag ska tycka. Eller jo det vet jag ju vad jag vill, och det framgår säkert mellan raderna. Men jag stannar där.


Men nog om detta. Istället hyllar vi de som verkligen försöker och gör allt för att vi skulle klara detta, och som gjort hela säsongen. Exempelvis GP som opererade sin rygg (inget allvarligt) på torsdagen, och fick sy 8 stygn, som det var ytterst tveksamt om det skulle gå att spela med. Läkarna avrådde, men GP visade det många ungdomar tydligen saknar nutids, karaktär, stake och attityd. Och laganda. Dessutom har han ju krigarnas krigare, och hjältarnas hjälte, Milito. Den lilla riddaren som har slagits sedan i april mot ondskan själv. Han ville ha tid med honom, och åkte då med 8 färska stygn och superhjälten Milito upp till Piteå för att göra det som krävdes. Det räckte inte. Men GP visade det som ett föredöme ska visa. Vad som krävs. Uppoffringar.


Mathcen mpt Piteå startade sedan med att vi skapade lite tryck och hade bud på mål. Dom kontrade in 0-1 av unge talangen Gustav Nordh (som gjorde fyra denan eftermiddag). Dom satte också tvåan i första, återigen genom Nordh, Vi hade ett jätteläge islutet av halvleken där bra högpress gav 2vs1 läge, men där Ebbes passning till Jack missades med en dm. I andra halvleken hade vi ett jätteläge där jack nickade i ribban, och ner på mållinjen, och Mackan sedan sköt returen från nära håll utanför. Mål i dessa situationer hade antagligen gett ett annat läge. När vi sedan flttade fram så kontrade Piteå in trean och sedan rann det iväg onödigt sista fem minuterna.


Det slutade alltså med en 9 timamrs resa hem, och nu väntar sista matchen utan betydelse hemma mot Morön. I dag lämnar dessutom Jack som har gjort hälften av våra mål, och vi får tacka honom för hans insatser.


Veckan kommer att fokusera på att ha roligt tillsammans och sedan ska vi ge SIK ra förutsättnignar i sin sista kvalmatch.


I´ll Be Back

tisdag 3 oktober 2017

Liket .......

...... lever.


Efter en vansinnig tillställning i lördags så lyckades vi fortsätta resan mot en eventuell Great Escape !


Man kan tycka att vi vaknat lite för sent. Och man kan tycka att det inte kommer att räcka. Men det är bara en massa tyckande, och det kan jag också göra. Och jag tycker att vi har bevisat under säsongen med vårt spel att vi nog är så pass bra att voi bör få spela i division II även nästa år. Och jag kan tycka att det är rättvist att det nu dom senaste två betalar sig retroaktivt. Och jag kommer tycka att vi ska lösa det de kommande två matcherna också. Och jag kan tycka att det vore för jävla härligt att när jag tyckt klart så är det ett faktum att det jag tyckt hela tiden är att SFF ska vara ovanför strecket när man tittar på tabellen den 15 oktober. Och det är utifrån den aspekten vi jobbar de kvarstående matcherna.


Helgens match var en måste match, och det visade sig att nerverna var lite utanpå tröjorna som man säger. Vi mötte ett Anundsjö som försökte med allt. man startade med lagets bäste målskytt, Joel Åman (11 kassar) som innerback. Helgesson, normalt innerback, startade som fw, tillsammans med Aaron Spear, normalt central fältare. Och man hade veteranen Glenn Wetterstrand som vänsterback. Och man hade från start en mycket tydligare glöd än oss. Redan efter 1 minut (jag hade själv bara kommit till bakom målet på väg till bänken) satte dom 0-1 efter taffligt försvarsingripande av oss där vi inte fick iväg ett inlägg och inte var vaken på andrabollen.


halvleken fortsatte med oengagerad inställning, dåliga beslut med boll, noll löpvilja och egna aktioner helt ifrån vad vi pratat om och som vi spelat under hösten.


I pausen hade vi en lugn och sansad diskussion (om ni vill tro på det), och efter så kom vi ut med aningen bättre aktioner. Besluten var fortfarande lite trevande, men inställningen och hängivenheten fanns i alla fall där. Vi krigade, sökte möjligheter, sökte ytor och sökte alla vägar för att få till en seger. En kvittering var vi inte nöjd med. Efter ca halva andra halvleken så tar deras spelare bollen med handen i straffområdet, och Jack stegar fram från elva meter.........och MISSADE den !!!


Några minuter senare drog Julle på sig sin andra varning and he´s off for an early bath. Nu var det kanske ridå ner för oss. Jag tog då beslutet att plocka ut den skadeskjutna hjorten Edberg, och satte in den åldrande brunbjörnen Hoffmann och flyttade om till ett 3-4-2 med en man mindre. Det av två anledningar.
1. för att jag tycker att man tappar offensiv kraft med 4-3-2, och 4-4-1 var inte aktuellt då jag ville sätta tryck med två centrala fw. Detta visade sig ge resultat. Efter 78 minuter spelade slår JGP ett långt inlägg som Hoffa och jack går upp och kampar om med två Anundsjö-spelare. Jack verkar ha varit sist på den bollen och skarvade den vidare in i bortre burgaveln. Efter det hade vi ett par nästan-försök, men där slarvet lyste igenom igen. Med en minut kvar av ordinarie speltid slår sedan gubben Olofsson en perfekt boll till nyuppflyttade Axel, som sprintade ifrån deras innerbackar, avvakta bra med avslutet, men valde en yttersida istället för en bredsida, och målet blev till en inspark, och guldet blev till sand. Men en minut in i den fyra minuter långa tilläggstiden så vaskade gubben Olofsson fram en liten liten strimma guld ur den torra torra nyss producerade sanden.


Antman tog ett inkast, och skickade in bollen mot Jack och Hoffa, som båda två tog kampen mot deras försvarare. Ingen tog i bollen, och den gick vidare framför målet inne i målgården, till gubben Olofsson som kom med fart och istället för att avsluta tog med sig bollen med bröstet och tryckte in 2-1 från en meter.


Sista minuterna var sedan en promenad till tre poäng där dom aldrig riktigt kunde hitta ett hot.


Spelmässigt en av de sämre insatserna i år, men viljan gav oss tillbaka guldet från sanden, och nu ska vi producera diamant till nästa helg, som vi ska förädla till viktiga poäng och fortfarande ha häng på platsen ovanför strecket i den sista matchen för säsongen, hemma mot Morön den 14/10.


Igår kom beskedet att kommunen inte har något att ta ansvar för för den bedrövliga plan man lämnade efter sig efter skotercrossen. men mer om det senare.

onsdag 27 september 2017

The planing of the great escape.....

....... har påbörjats.


Man behöver inte vara någon högskolematematiker för att räkna ut att vi inför helgens möte med Boden behövde en seger för att hoppet skulle leva. Och dom förutsättningarna fanns med sedan helgen innan som innebar en förlust mot streckstridskollegan Täfteå borta. Det var en match i Umeå-trakten med väldigt annorlunda förutsättningar. Vi hade 3 avstängda sedan Gällivare-torsken. Vi hade också en fortsatt förbannelse från skadehäxdoktorn, där Robin Olofsson fick kliva av i paus mot Gällivare, och som även han var borta mot Täfteå. Som om detta inte var nog så fortsatte Lucas att vara sjuk från Gällivare matchen och vidare till Täfteå. Detta innebar att vi alltså hade 7 egna tillgängliga utespelare för matchen. Vi fick då låna in två spelare som VILLE ställa upp från samarbetsklubben Stugsund, samt att vi fick ha med oss två U17-spelare som tidigare aldrig ens spelat i fyran, och var blott 16 år gamla. SIK-spelarna Ahmed och Hassan startade på en varsin kantplats, och gjorde en mycket stark insats. Men det saknades fortfarande en startspelare, och den fick sportchef Freddan ta, som innerback bredvid Julle. Och det gjorde han med beröm godkänt. Förutom de två ynglingarna på bänken så var undertecknad även ombytt för att få en "full" bänk. Med full avses med vårat synsätt 2017 att vi har tre avbytare. Det har nämligen inte alltid varit så denna säsong, vilket ju är ofattbart på div.II-nivå.


Under första halvleken tar vi tag i matchen och visar på att vi är minst lika bra som Täfteå trots förutsättningarna. Ahmed och Hassan sliter och hotar på sina wingar och Freddan gör inte ett misstag. Självklart gör övriga truppen bra insats också. Axel Lundgren gör sin första start, och gör det som fw inledningsvis. Efter ca 20 min flyttas han ner på fältet, och Edberg upp som fw, och det gav utdelning. Edberg hotar ständigt Täfteås innerbackar, och Axel tar över fältet med Ante och Mackan.


Vi tar ledningen med 1-0 efter en längre boll mot Ebbe, som skarvar ner den med skallen (ja det är sant) i straffområdet, där Mackan kommer i en bra löpning, gör en ännu bättre medtagning och ett kliniskt halvvolleyavslut.


Vi fortsätter första halvlek att spela bra och klokt, och håller tätt bakåt, och går till pausvila med ledning.


Under den första halvleken får Ahmed en smäll och sträcker ryggen, som bir sämre i paus och efter ca kvarten av andra halvlek så måste han byta. Det innebar ett byte, och att Jonathan Ehn Wendin gör sin division:II-debut. Och han gör det med den äran.  Sliter i varenda sekund och varenda meter under resterande del av matchen, och han är också nära att trycka in en ledningsboll vid ställningen 1-1.

Tyvärr slutar denna lördag, som tidigare lördagar och andra matchdagar innan det under denna höstsäsong. D.v.s. med förlust. 1-2 denna gång.


Efter matchen syntes det och kändes i omklädningsrummet att alla, verkligen ALLA, ville ha nästa match, och ta med den inställning och fighting spirit som de som ställde upp och krigade denna match.


Och matchen  kom, och inte helt oväntat kom den i lördags mot Boden. Det har sedan januari varit bokat, och kom alltså inte som någon överraskning. Och tro det om ni vill, men förutsättningarna blev inte mycket bättre till den matchen. Vi hamnade i situationen att inte ha alla spelare tillgänglig som var skadefria, och eftersom Stugsund hade match samtidigt i Tallåsen så fanns inga spelare att tillgå därifrån, samt att några av våra egna spelare skulle delta i Tallåsen.

Vi fick plocka in en avstängd Besse från SIK, samt en Hassan som återigen startade. För att få till en startelva fick också Elffors chansa med sin skadade axel, vilket egentligen är sjukt oansvarigt av mig som tränare. Att äventyra en spelares kropp är inget som jag förespråkar, men nu hade vi en deal om att han skulel spela på en kant och därmed kunna undvika delar av det fysiska kampmomenten som blir mer centralt i banan. Det var Ellas första minuter sedan juni, men man vet alltid vad man får. Det är en 100 % arbetsinsats och ett ständigt slit i båda riktningarna. han klarade sig från några blessyrer med axeln, och visade vilken tillgång han är, trots skadeproblem. Hjärta, och exakt vad vi behöver nu.


Besse då? ja, som jag alltid vetat. Positionssäker, bolltrygg, god spelförståelse och speluppfattning, samt ett oerhört bra duellspel. Vann kopiöst med boll, och kunde ge mackan och Ante mer frihet framåt. och Hassan. Ja, han gör en bra kämpainsats i första, och är trygg med bollen. Men i andra kommer han på något. Han kommer på att han ju är lika snabb här som i division IV. Och att den snabbheten kan få i tvåan matcha. Han utmanar, hotar, spelar svårt, spelar enkelt och spelar med hjärta, hjärna och lungor och är andra halvlekens kanske bästa spelare tillsammans med Lucas B som var tillbaka efter sjukdom.


Matchen då? Ja, vi har för en gångs skull turen med oss. 1 minut, och bollen ligger bakom Boden-keepern. En boll från Elgh, som innerbackarna hos gästerna missbedömer och jack drar iväg i djupled, kommer fri och sätter bollen.


Efter ca halva halvleken sker ungefär samma sak. En längre boll från Simon, dålig positioner hos gästerna, en smart jack och 2-0.


Men vi har ju för vana att släppa in ett mål i slutet av halvleken och sedan tidiga mål direkt i andra. Och så också till viss del nu. 45:e minuten och slarvigt agerande från oss och 2-1. Men sedan så stängde vi butiken, och Boden hade inte mycket att komma med, förutom en stenhård nick från nära håll, som SKA vara mål. men Elgh gör en overklig räddning och ger oss i slutänden segern.




En fantastisk känsla, och vi hade efter matchen problem med att komma ihåg hur man firar. Men det gick ganska fort att lära sig igen, och det är en grej vi kan tänka oss att göra till en vana under september och oktober.


Eftersom Valbo inte lyckades vinna mot Täfteå så fick Umeå-laget de tre pinnar som krävdes för att säkra kontraktet. Nu är det Anundsjö och Gällivare vi ska få bakom oss, och det ska vi göra allt för att lösa. Och det börjar nu på lördag. Då tar vi emot Anundsjö i en till måste match. Det är två lag som måste ha tre pinnar för att liket ska leva.


Förutsättningarna för att the great escape ska kunna genomföras är att vi vinner, och att Gällivare inte gör det. Så länge det sker så har vi hoppet kvar. Och det hoppet ska vi leva på till den 14 oktober, och jag tror att glädjen kommer att vara obeskrivlig på kvällen den 14/10. Jag måste tro det. Vi måste tro det. Inte bara hoppas.

måndag 11 september 2017

En mörk j*la lördag......



........ får man nog kalla det. På alla sätt och vis.


Vi hade en viktig match som sagt, mot Gällivare (GMFF), och det märktes inför matchen att alla var fokuserad och insåg allvaret.


Vi startar, som de flesta matcherna på hösten, bra och har ett bra spel med boll. Skillnaden idag är att vi inte bara spelar bra, och inte bara gör det inledningsvis, utan matchen ser väl ut så i 90 minuter i praktiken. Hur kan det då bli 2-3?? Ja, det  kan man fråga sig. Där har jag tyvärr inget bättre svar än att vi gjorde 2 mål och släppte in 3. Det är väl tyvärr så fotboll fungerar som slutsummering.


Och detta är ingen tycka-synd-om-text, utan en blandad analys- och självbevarelsedriftsprosa. De som var där och såg kan konfirmera textens innehåll, och tolka den som man själv vill. De som inte var där kan väl tycka vad man vill och starta en polemik, men tror inte att den kommer skapa något större skriftligt slagfält.




Som sagt. Vi startade bra, och visade upp ett bra och varierande spel med mycket boll och radade under dom första 30 minuterna upp tre högkaratiga (som det så snyggt brukar heta) målchanser, men ingne utdelning. Efter 35 minuter gör vi ett skitmisstag där vi bjuder dom på en enkel omställning och så är det 0-1 i röva efter friläge.




Vi fortsätter att spela på, och efter halva matchen spelad så lämnar vi för paus med 0-1 i arslet , trots ska-vara-mål-chanser av jack, Ebbe och Mr.Olofsson, samt en handfull riktigt bra lägen i övrigt.


Vi kommer ut i andra, och är fortsättningsvis bra, och skapar tryck. Men som höstens vana trogen så tar det ca 5 minuter (sju för att vara exakt) innan den andra dolken sitter mellan skulderbladen. Och självklart en situation som går emot oss. GMFF:aren tar med sig bollen med handen på mittplan, och spelar ut den på kanten. Inlägget agerar vi passivt på och Jannok hinner in bakom Julle och före Elgh och styr in den i påsen.


Vi fortsätter att tugga vidare, för det är ju gott om tid kvar. Bara minuter efter gör Antman ett vackert fotbollsmål efter väggspel inne i boxen med Ebbe, och 1-2 är på resultattavlan. Vi tuggar vidare och bara 10 minuter efter reduceringen sätter Chabbe en hörna direkt i mål, och för blott en sekund tänker jag, "men nu jävlar kanske vi får lite medlut". Men den tanken trycks snabbt bort av insikten att det är inte ett sånt år. Inte en sån säsong. Inte en sådan match.


Vi fortsätter och har flera bra lägen som vi inte får till. Det är ett skott som tar på täckande armar, utan åtgärd. Det är inspel som inte når ända fram. Det är nickar som går utanför, och det ........läget!


Ett inspel från Jack från högerkanten, till bortre stolpen, där Chabben kommer flygande och ska trycka in den på halvvolley men får för mycket kropp under bollen och den går över. 3-2 där och jag tror att dom har tvingats flytta fram, och då hade det antagligen blivit enorma luckor. Istället fortsatt 2-2, och i den 92:a minuten  kommer ett inlägg som tar i någons huvud, ändrar riktning och studsar på JGP:s höft och in i målet retfullt sakta sakta. I en sista kraftansamling kommer bollen till Ante på kanten som skickar in den, och det blir en situation som 126 åskådare, plus funktionär, spelare, avbytare och journalister ser som en enda sak. Men fyra andra inte ser på samma sätt, eller inte vågar se på annat sätt. En av dessa är motståndets tränare som kommenterar det, "men han ska ju baré spark bort boll´n, och erán kille sätt dit fot´n. Kan väl in´t va´nå´och gnäll om"! Njaaa, fast då har vi ju missat hela syftet och definitionen av en förseelse som innebär frispark (eller straff, som i det här fallet, när det sker inne i straffområdet). Även linjedomaren har samma åsikt "han ska sparka bort bollen, och han (domaren) står så bra placerad". VA?? Jo, han ska sparka bort bollen, men gör det inte. Om han SKA sparka bort bollen, MEN sparkar bort foten?? Då är det ju en förseelse som ska rendera till bestraffning av olika art beroende på var på planen det inträffar. INNE i straffområdet=STRAFF. Utanför straffområdet=FRISPARK.


För det är ju inte intentionen att träffa bollen som är avgörande, utan utfallet av aktionen. Alla situationer är väl så på planen? Eller? Spark på boll, bra. Spark på ben, inge bra.


För er som vill påstå att det är lätt för mig att gnälla på situationen, och att jag är enögd, och att det är jäv och allt det där. Se själva.


Istället för straff, chans till en pinne, och bättre utgångsläge inför avgörandet, så får vi istället frispark emot oss, två varningar och noll poäng.

Bajs-Orvar som min dotter hade sagt. Hängpung som jag hade sagt.


#pung


Nu har vi alltså fått ett ännu sämre utgångsläge inför de avslutande 5 matcherna, men fortfarande ett hopp som lever. Jag tror att tre segrar skulle kunna ge oss nytt kontrakt. Fyra segrar skulle innebära stora möjligheter till nytt kontrakt. Alltså, alla chanser finns kvar, och vi bara ska hitta in på det spåret. och det är vad vi kommer att jobba efter för att lösa. Och innan det spåret tar slut så kommer vi att följa det och jaga i det.


Tack för nu.

måndag 4 september 2017

I motvind......

.....lyfter draken.

Ja, ett klassiskt talesätt som jag börjar tveka på. För med tanke på den motvind vi haft i år, och framförallt i höst, så borde vi ju ha lyft till oanade höjder. Eller det kanske inte gäller mig. Gäller oss. Eller det är kanske bara tyvärr ett sketet talesätt :(


Ytterligare en förlust i ryggen. En förlust som en dolk i ryggen. Mitt mellan skulderbladen. Svår att ta bort.


Det är så klart lätt för mig att påstå att vi spelar bra, har otur och inget flytt. Lika lätt som det är för gemene man att påstå att det är patetiskt att tränaren påstår att man spelar bra men alltid förlorar.

Sanningen ligger som i de allra allra flesta fall någonstans mitt emellan. Visst, det är svårt att snacka bort 0 (NOLL) vinster under hösten. Men det är lika svårt att snacka bort att vi inte varit bra. Stundtals! Tyvärr är det inte stundtals som håller i en division II serie. Man kan inte ha några större dippar under matcherna på den här nivån, och man kan absolut inte ha så stora dippar som vi haft, om än under korta perioder av matcherna. Vi har spelat riktigt bra mot de flesta lagen, men i de allra flesta matcherna har vi sista 1/3 av planen inte varit lika bra, som övriga delen. Eller ska vi vara riktigt ärliga, och matematiska så rör det väl sig om sista 1/7 delen. Eller för att vara riktigt exakt, 2/7.
D.v.s. dom sista 16 metrarna på offensiv planhalva, och dom första 16 metrarna på defensiv planhalva. med fotbollstermer uttryckt, i de båda straffområdena. Tyvärr råkar vi syssla med en sport som avgörs av effektiviteten inne i båda dessa områden. Och där har vi varit mindre framgångsrika i år, det kan såväl statistik som självinsikt bestyrka.


I flera av matcherna har vi hållit jämna steg rent prestationsmässigt med alla topplagen under kanske 65-70 minuter av matcherna. Men resterande minuter dippat ner i kvalité och straffats av så bra lag.


Lördagens fight mot Valbo var inget undantag. Vi startade bäst, gav inte bort någonting i initiativ och var klart bättre än motståndet under de första 45 minuterna. Vi hade dock svårt att hota deras keeper med problem, och de situationer vi hade var ett inkast som skapade oreda inne  i målområdet där Jack nog borde fått en straff, och så ett skott från Lucas som keepern var tvungen att göra en bra styrning till hörna på.

Dock var det tryggt i paus och fortsatte vi bara som i första och inte bjöd på något, och höjde våran kvalité i offensiv sista tredjedel så skulle vi nog kunna få den utdelning vi önskade. Men istället kommer en situation där vi inte riktigt är med. Vi sätter dålig press på deras bollhållande ytter, och han slår då ett inlägg in i boxen där Nermin går upp först och sätter bollen intill Simons högra stolpe.

Vi flyttar sedan fram, försöker med alla medel, men bjuder då på några ytor som dom ställer om på, utan att skapa något riktigt förutom ett missat friläge av Fäger. På tilläggstid kommer Lucas in grymt i boxen och får kalasläge med sin vänsterslägga, men går lite för mycket på kraft och skottet går utanför. Eftersom att Täfteå och Gällivare vann sina matcher så har vi nu 6 pinnar upp till bägge dom.

Nu har vi sjukt viktiga matcher framför oss med just Gällivare på lördag hemma, och Täfteå borta helgen efter. Vinster där och vi har fint häng. Förluster där och det liknar sannerligen kameruns avbytarbänk, om inte till och med Mordors bänk.


Nu väntar en grym träningsvecka för att ha kraft, mod och kvalité för en lördags-trea.

tisdag 29 augusti 2017

Long time....

....... and nothing special.

Jag har fått lite frågor om jag har lagt ner skrivandet. Och det har jag väl egentligen inte. jag har lagt det på is.....väldigt länge bara.

Det har varit en massa saker som varit anledningar till det. Någon har sagt att det beror på att jag inte vill skriva när det går "dåligt", och det är inte heller någon sanning. Det är helt enkelt att jag inte har orkat med att prioritera det under den här perioden. Men tänkte nu väcka lite liv i det.


Som säkert alla vet så är det ingen kanon situation vi har rent tabellmässigt just nu. Sist med bara 11 pinnar. ELVA!!! Ingen rolig läsning. Dessa poäng efter våren. NOLL poäng nu under hösten, vilket börjar fresta på såklart. Men en viktig sak att ha med här är att truppen visar mycket gott arbetshumör och en tro på att detta går att lösa. Vi har under hösten mött topplagen Timrå, HuFF och Skellefteå, i matcher där vi inte i någon har varit utspelade eller sämre på något sätt. Eller jo, såklart vi har varit sämre på de två avgörande faktorerna i fotboll. Att göra mål, och att inte släppa in mål.

Men vi har varit med i matcherna dessa fighter, och spelat bättre än motståndarna stora delar, eller lika bra. Mot HuFF gör vi en bra match, mot i mina ögon seriens bästa lag. Dom har inte bäst spelare på positionerna, men som lag absolut bäst. Och det tack vare seriens i särklass bästa tränare, Henrik Åhnstrand. Där var vi inte riktigt nära att knipa poäng. Mot Skellefteå ska vi leda med kanske två mål i paus efter en mycket bra första halvlek, men istället lämnar vi för pauskaffet med 0-1 i arslet.


Samma sak mot Timrå. Vi står upp bra, fixar 2-0-ledning och ska bara gå till pausvilan med den ledningen, men slarv, och tyvärr, en domarmiss gör att vi "bara" har 1-2 in i paus.


Signifikativt för dom tre senaste matcherna är att vi har haft en förgiftad första kvart i andra halvlek där vi tappat avståndet i matcherna.


Det har hänt mot Härnösand, Timrå, Skellefteå. Mot Bollnäs bör vi ha en klar ledning i paus, men har "bara" 1-0, och sen lyckas vi inte stänga butiken och tappar alla poängen på övertid.


Nu har vi lag kvar som ligger på den nedre halvan av tabellen. Det rör sig om Valbo, som egentligen inte kan klassas dit, då dom nog redan har klarat kontraktet med sina 27 pinnar, men sen Gällivare, Täfteå och Anundsjö. Det är lag som vi MÅSTE slå för att ha något i serien att göra kommande säsong. Vi har dessutom Boden, Piteå och Morön kvar innan säsongen ska summeras. Av dessa lag har Täfteå och Gällivare 14 poäng, och Anundsjö 12, sen vi på 11. Sedan är det ett glapp upp i tabellen. Så det står antagligen mellan oss fyra om vilka två lag som ska fortsätta i tvåan nästa år, och vilka två lag som minska sina resekostnader!


Man har dom senaste åren klarat sig på 25, 23, 22 pinnar, så det är väl att dubbla poängskörden som gäller på de kommande 7 matcherna. 11-14 pinnar av de kommande 21 med andra ord. Det är upp till bevis, och allt hänger på oss.


Valbo på lördag startar den poängjakten. Ett Valbo med en Nerminator i storform. Och en Fäger också vad det verkar. Det ska vi stoppa. Vi får se dom som isdraken i G:O:T. Dom har omvänt dom, och det ska vi nu råda bot på.

lördag 14 januari 2017

Itttt's tiiiimeeeee....

...... för ny säsong.

Två veckor har vi tränat. Fotboll, löpning å ett rent brottarfyspass har vi genomfört.

Trots att vi inte har den trupp jag önskar än, med utdragna kontraktsförhandlingar, å spelare som lämnat, så är det bra fart på träningarna.

Ett enklare avbrott denna helg med cup i Camp Igge. Inleddes med en klappkass insats mot Näsviken, där vi trots allt hade 3-0, men tappade in ett slarvmål i slutet å när dom sen hade tre straffar så lyckas vi inte hålla undan. 3-3 slutade premiären.

Sen tog vi oss ann Ilsbo. För var tålamodet större å när vi hade fart så rullade ihop målen in. Tre snygga anfall resulterade i 3-1 full tid. Blom styrde ut första straffläggaren ur vinkel å då gjorde det inget att dom se den andra. 3-2 å allt i egna händer inför sista.

Där mötte vi ett aggressivt å smart spelande  Forsa, som satte bra tryck på oss och störde vårat uppbyggnadsspel. Forsa valde att slå sina straffar innan matchen, å satte en av två. Efter slarv av oss satte dom tidigt 2-0. Men vårt tålamod, å  vår individuella skicklighet så vände vi på steken till en 4-2-viktoria.

Ebbe å Fäger satte ett mål vardera. Ante å Robban två, och Nermin rullade in 4 st.

Vi spelade stundtals bra å stundtals så slarvigt som vi bara kan göra.

Lördagens guldnougat i godispåsen var Antes frispark mot Forsa. Sjukt hög kvalité.

Nya tag i kvarten imorgon.

Hörs. Höj.

torsdag 27 oktober 2016

Årets lag.....

.....i division II.

Jag väljer en 3-4-3, med Inga spelar från SFF å med omdöme från Ernst de matcher vi spelat eller jag har sett.

Det innebär att skyttekung Marcus Hägg inte ens är nära en plats då han skapade en chans på två matcher mot oss.

* Niklas Larsson, HuFF
Trygghet, säkerhet å hög högsta nivå.
--- --- --- --- --- --- --- --- --- --- --- ---
* Haris Camo, HuFF
Egentligen ingen försvarsspelare, men i matcherna mot oss var han framförallt mycket bra och styrande med boll, å positionssäker i defensiven.

* Olof Mård, Sandvikens IF
Ett under att Gefle släppte honom. Seriens kanske bäste spelare. Stor, snabb å bolltrygg.

* Stefan Lagergren,  Härnösands FF
Egentligen målsvakt, som skolade om sig för ett par år sedan. Bollsäker, duellstark å bra fot, som trots sin längd är stark i luftspelet.
--- --- --- --- --- --- --- --- --- --- --- ---
* Daniel Eliasson, HuFF
Inte kantspelare, men imponerat på mig under din debutsäsong å får därför en plats. Hårt jobbande med bra spelförståelse å funktionell teknik.

* Philip Olofsson, IFK Timrå
Enorm talang å kapacitet. En bra dag en klassfältare . Sjukt skott.

* Jonathan Hellström, Sandvikens IF
En tvåvägsfältare med grym vänster fot å bra bollvinnare. Tre mål i början av oktober mot oss i början av oktober.

* Omar Gudji, Sandvikens IF
Fantastisk spelare med bra fart, teknik å karaktär. Också Tre mål mot oss i oktober.

--- --- --- --- --- --- --- --- --- --- --- ---
* John Junior Igbarumah, Sandvikens IF
Snabb, teknisk å irrationell. Ständigt ett hot i 1vs1.

* Pelle Lööf, HuFF
Har ett stort register. Är smart, bra blick, passningsfot, kvick, och framförallt en killer i boxen. Faller ner i uppbyggnaden i HuFF å kommer sedan bra in i andra våg på inspel.

* Mehmet Hafisovic, HuFF
Bara spelat på hösten, men besitter en nivå som få. Grymt första steg å bolltouch, å galet tillslag med båda fötterna.
--- --- --- --- --- --- --- --- --- --- --- ---
* Henrik Åhnstrand , HuFF
Carlos Santis, Strömsberg
Båda har gjort det grymt. HuFF med omsättning på truppen, klarar kvalplats med seriens bäste spel, och Carlos gör en Great Escape med 19 pinnar hösten å klarat kontakt efter 5 pinnar första 11 omgångarna å en jumboplats.