Balkan bröderna......

....... ha vi valt att kalla denna anfallsduo. Serbien/Montenegros och Kroatiens kanske främsta fotbollsspelare bildade 1996-1999 ett mycket målfarligt och svårstoppat anfallspar i den just då kanske mest framgångsrika klubben.

Egentligen bildade dessa båda en anfallstrio med ynglingen, publikfavoriten o numera ikonen Raul Gonzales, men här får denne utomordentlige målskytt, lagspelare och föredöme för fullblodsproffs, stå åt sidan för de mer kontroversiella och sevärda Balkan Bröderna.

De som är pålästa har redan listat ut att det är Osijeks och Titograds stoltaste söner som firade sina största klubblagsframgångar tillsammans i den kungliga klubben i spanjorernas huvudstad, Real Madrid.

Med tröja #9 utgjorde Davor Suker den ena halvan av denna tekniska och mycket effektiva anfallsduo. Suker var kanske en av de alldra säkraste avslutarna som promenerade de gröna fälten under senare delen av 90-talet, och han gjorde allt som oftast vackra mål, och nästan till hundra procent gjordes dessa med hans makalöst känsliga vänsterkänga eller möjligen med huvudet. Avslut med högerfoten var lika sällsynta som Monica Lewinskys besök i Ovalarummet med kläderna på.

Ett av hans mest framstående mål kom i EURO-96 i England då han fri med Danmarks gigantiske keeper Peter Schmeichel, chippade eller nästan grävde upp bollen och över Peter den store och in i mål.

Hans storhet visade sig första hälften av 90-talet då han mellan 1991-95 snittade ett mål varannan match för Sevilla, och var en av La Ligas klart bästa spelare. Efter att ha elgat i skytteliga toppen under större delen av sin Sevilla karriär så gick flyttlastet till det kungliga Madrid, och där skulle han bilda anfallspar med Real-sonen och Europas störste talang de senaste åren, Raul. Men Reals ledning ville mer än så, och var fast beslutna att bli "the kings of the world" och man värvade även montenegrinen Predrag Mijatovic, också en briljant spelare och individualist. Frågan var om dessa båda skulle kunna samarbeta och bli den dödliga duo som man i Real-lägret hoppats på. För att få JA på den frågan tog man in italienaren Fabio Capello som fick ihop dessa båda till ett av dåtidens klart bästa anfallspar. Och samarbetet med ynglingen Raul gjorde Real:s offensiv mästerlig och tillsammans gjorde trion 59 mål under säsongen, varav Mija och Davo gjorde 38 mål.

Det som gjorde dessa båda ex juggar så bra tillsammans var faktum att dom var exceptionella individualister, men som på något märkligt sätt underkastade sig varandra när det kom till lagets och fotbollens bästa. Dessutom var deras kvalitéer skiftande trots att bådas spelstil byggde på teknik, spelförståelse och känslig fot. Mijatovic var en framspelare, och närmare vad italienarna kallar Trequartista, medan Suker var en klinisk avslutare som gjorde mål i parti och minut.
Deras samarbete gav Real Madrid Champions League titeln 1998, och trots att såväl Fernando Morientes och redan nämnde Raul fanns i klubben, så var det dessa båda som var stjärnorna, och får bli det anfallspar som ska ta kampen som ett av de bästa 90/00-talens bästa.

Att göra sitt jobb ......

...... det är det enda man kräver i alla lägen. När det inte sker så blir man arg, besviken, irriterad eller jävligt förbannad, o det tar just vad som inträffade igår. Domarna tog ett domslut, fullt korrekt enligt futsalens regler, men då folk rent av åkte stjärtlapp ner från läktaren för att snudd på slänga sig in i sekretariatet o påverka de ansvariga där till att ändra domslutet till ett felaktigt då finns det ingen respekt längre från min sida. Att sedan de som finns på plats, i praktiken bara för att kunna tävlingsbestämmelserna, inte har kunskap eller stake att tillämpa de korrekta gör ju bara saken än mer frustrerande. Och som om denna totala samling inkompetens och skara klåpare inte vore nog så kommer det personer, eller människoliknande insekter, som inte har ett jävla dugg med något av lagen att göra, o ska ha en åsikt, som naturligtvis är fel.
Alla har anklagat domarna i denna situation, men dom tar ju de enda som hade rätt, men blev tillrättavisade (eller heter det tillfelavisade i detta sammanhang) åt översittare som alltid tror sig veta bäst men som tydligen inte vet ett skit.
Nej trött är vad jag blir. Att förknia så straffar köper jag, o gratulerar lätt Trönö till segern, men när vi inte får den sista chans vi är värd att ta semifinalplatsen så är min besvikelse märkbar o total.

Favoriternas tur.........

Då var det dags för kanske mitt favorit anfallspar av alla. Två spelare som var mycket starka individuellt, men också enormt bra tillsammans. Man kompletterade varandra på ett exeptionellt sätt genom briljans, elegans och fysisk urstyrka. Det var den afrikanske politikern och den franske playboyen, som båda var världssspelare men bara den ene fick epitetet via FIFA:s utmärkelse.
Man hade sin storhetstid i rödblåa tröjor, och var då Europas mest fruktade duo, men köptes sen över till Italien respektive England.
Naturligtvis snackar vi om PSG:s dynamiska duo, liberianen George Weah och fransmannen David Ginola.
Ginola var den briljante med mästerlig teknik, och en otrolig förmåga att "göra sin gubbe", och hans främsta egenskaper var hans skicklighet i man-man situationer, och den oerhörda förmågan att ta sig över stora tror ytor med bollen under kontroll. Han gjorde inte vara mål, o snygga sådana, utan också mängder av assist, o då vackra sådana. Många av dessa geniala framspelningar nådde under Paris-tiden den liberianske buffeln Weah.
Weah hade sina främsta egenskaper i styrkan och hans otroliga driva i djupled, med eller utan boll.
Trots att Ginola i mina ögon var den bäste av dessa, var det Weah som gjorde störst avtryck i historieböckerna, då han sista året duon agerade tillsammans, 1995, blev utsedd till Europas- och världens bästa fotbollsspelare. En utmärkelse som ingen afrikansk spelare fått varken före eller efter.
1992-1995 bildade man denna inte bara effektiva o mäktiga anfallsduo, utan man var även vacker att se på o underhållande.

Båda var kända för att göra snyggt mål, o vem minns inte Weahs solo mål i Milan tröjan från egen planhalva, men det var ändå Ginola som var den som drog ner mest uppmärksamhet på den fronten under sin tid i Newcastle o senare i Tottenham. O vem kan glömma Stenmark-målet mot United (till min egen fasa) i sen förkrossande 5-0 segern för Newcastle. Ren magi. REN magi.
1999 blev Ginola inte bara framröstad som Premier Leagues bästa spelare av journalisterna utan också spelarnas egna väl föll på den franske magikern.

Trots att dessa båda var briljanta i sina vidare karriärer så var det ändå som anfallspar i den rödblåa PSG tröjan som dom var en fruktad kombination i ett i övrigt mycket intressant klubblag under perioden. Tro det eller ej, men Paris St. Germain var under mitten av 90-talet en maktfaktor på de europeiska arenorna.

Om jag vore jury i målet så skulle valet falla på denna dynamiska duo, men nu är ju jag blott historikern som tar fram kandidaterna så att dom viktiga personerna sen får tycka till. D.v.s ni tre läsare.

Engelsk humor......

Fick en sjukt rolig kommentar idag ur en engelsk tabloid, angående John Terry-affären.
Nu när Wayne Bridge hotar med att inte vara med i landslaget så länge Terry är med, kan inte Terry då vara otrogen med Emile Heskeys fru?
Hahahahaha
Det är Falty Towers-humor det. O dä, dä´ä bra´re :)

Vart är gräset grönast......

....... det var den fråga John Terry ställde sig, och hur ska han få reda på det om han inte kollar först??? Nä, just det.

Jag tycker det är helt sjukt att ens diskutera skiten i tidningar , och att han skulle vara olämplig som lagkapten för landslaget anser jag vara skit att påstå. Han är den ultimata ledaren, och det tror jag Capello inser. Och helt seriöst, så står det mellan Terry o Bridge i landslagsdressen tror jag inte Fabio funderar särskilt många hundradelar, för att göra sitt val.

Men trots mitt stöd till Big J, så är ju ändå detta väldans roligt.



O att rimma hilton Hotell och Darius Vassell är jävligt klippskt.

Kryddar också med en hyllning till skådespelarna på Drömmarnas Teater.



Fuck Peter Kenyon and Abramovitj. Fuck you Mourinho, your son of a bitch.

Skärpning ........

....... det har jag sagt alldeles för ofta nu, men nu blir det ändring. Anfallskonstellationerna kommer att fortsätta under våren. Håll ut.

Även en resa i fotbollens tjänst kommer att avhandlas, eller två.

Inte alltid målen som räknas...

..... jag är en av dom som kan tycka att en assist är precis lika härlig som ett mål, om ibland inte snyggare.
Det kan beror på att jag inte var särskilt målfarlig, men lyckades ibland skotta fram bollen ur mittcirkeln till en medspelare som hängde dit den.
Därför tänkte jag att det vore intressant att kolla över några av veckans bästa assister.
Njut



Själv måste jag säga att Xavis (som allt) passning är briljantast.